Italian Byzantine Style Painter, ca.1290-1348 Ambrogio Lorenzetti (or Ambruogio Laurati; c. 1290 ?C June 9, 1348) was an Italian painter of the Sienese school. He was active between approximately from 1317 to 1348. His elder brother was the painter Pietro Lorenzetti. His work shows the influence of Simone Martini, although more naturalistic. The earliest dated work of the Sienese painter is a Madonna and Child (1319, Museo Diocesano, San Casciano). His presence was documented in Florentine up until 1321. He would return there after spending a number of years in Siena. The frescoes on the walls of the Hall of the Nine (Sala dei Nove) or Hall of the Peace (Sala della Pace) in the Palazzo Pubblico of Siena are one of the masterworks of early renaissance secular painting. The "nine" was the oligarchal assembly of guild and monetary interests that governed the republic. Three walls are painted with frescoes consisting of a large assembly of allegorical figures of virtues in the Allegory of Good Government . In the other two facing panels, Ambrogio weaves panoramic visions of Effects of Good Government on Town and Country, and Allegory of Bad Government and its Effects on Town and Country (also called "Ill-governed Town and Country"). The better preserved "well-governed town and country" is an unrivaled pictorial encyclopedia of incidents in a peaceful medieval "borgo" and countryside. The first evidence of the existence of the hourglass can be found in one of his paintings. Like his brother, he is believed to have died of bubonic plague 1348. Giorgio Vasari includes a biography of Lorenzetti in his Lives.  Related Paintings of Ambrogio Lorenzetti :. | Life in the City | the charity of Nicholas of Bari (mk05) | Life in the City (mk08) | Birth of the Virgin | Madonna with Angels and Saint |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Sophie anderson
1823-1903 was a French-born British artist who specialised in genre painting of children and women, typically in rural settings. Her work is loosely associated with the Pre-Raphaelite movement. She was the daughter of Charles Gengembre, a Parisian architect, and his English wife. She was largely self-taught, but briefly studied portraiture with Charles de Steuben in Paris in 1843. The family left France for the United States to escape the 1848 revolution, They first lived in Cincinnati, Ohio, then in Manchester, Pennsylvania, where she met and married the British genre artist Walter Anderson. She initially worked in portraiture, including work for the chromolithographers Louis Prang & Co.. In 1854 the Andersons moved to London, where she exhibited her works in the Royal Academy. They returned to New York in 1858, then finally settled in London around 1863. Over the next three decades, her work was widely shown at venues including the Royal Academy, the Society of British Artists and many regional galleries.
GRAMATICA, Antiveduto
Italian Baroque Era Painter, 1571-1626 Italian painter. He was from a Sienese family. According to Baglione, his parents were journeying from Siena to Rome when his mother went into labour and gave birth to him at an inn, an inconvenience that had been foreseen ('antiveduto') by his father and led to his unusual name. For a brief period he was a pupil of Giandomenico Angelini ( fl 1550-1600), under whom he painted small-scale works, mainly on copper. His prolific production of devotional paintings, portraits and copies of portraits won him swift success; in 1593 he became a member of the Accademia di S Luca and in 1604 of the Congregazione dei Virtuosi. His early portraits have not been identified; they included highly popular copies of a series of Famous Men then at the Villa Medici, works that Caravaggio probably also copied when he worked for some months in his studio on his arrival in Rome in 1592